Vad skulle jag säga när Kalle blev arg, eller frågade efter samma saker hela tiden?Vi har pratat med Maria Hedman som är, sedan 20 år, certifierad validationsarbetare och arbetar idag med att utbilda denna metod till både anhöriga och vårdpersonal så de kan kommunicera på ett annat sätt.
Validationsmetoden
När jag började arbeta på ett vårdboende för personer med demens, märkte jag att personerna ofta upprepade samma berättelser. Jag var nyfiken på varför just den här berättelsen var viktig för personen. När jag sedan fick höra talas om Validationsmetoden, fick jag veta att man kunde lära sig att kommunicera på ett helt nytt sätt.
Validationsmetoden är en bemötande- och kommunikationsmetod som har utvecklats av Naomi Feil. Metoden finns i stora delar av världen och när man kan metoden får man lära sig att försöka förstå vilket behov eller vilken känsla personen uttrycker med sin berättelse.
Det jag lärde mig var att många svårigheter i kommunikationen med personer med demens, inte berodde på den personen. Svårigheterna berodde på mig och oss andra som inte har demens. Familjemedlemmar, vänner och personal kan lära sig att förstå och kommunicera bättre genom att vara mer empatiska.
Bakomliggande orsaker
En Validationslärare som bor i Israel berättade en historia för mig. Jag tycker den är så bra att jag delar den med dig:
Förra året satt jag vid ett bord tillsammans med personer som har demens. En man i åttioårsåldern upprepade hela tiden om sitt framgångsrika företag, men han ombads att gå tillbaka till det militära. De andra personerna vid bordet blev irriterade över att han fortsatte att upprepa samma berättelse hela tiden. ”- Kan du tro det? Jag ett framgångsrikt företag och jag gick tillbaka till det militära!”
Jag tog på mig min ”utredarhatt” och började ställa öppna frågor för att försöka ta reda på varför den här berättelsen var så viktig för honom. Jag började med att fråga honom om hans verksamhet. Vad gjorde han? I vilken stad hade han företaget? Hur framgångsrikt var det? Han svarade, men efter fem minuter fortsatte han att upprepa sin berättelse.
Jag försökte igen och frågade honom om hans beslut att gå tillbaka till armén. Var det svårt? Vad hände med företaget? Om han fick möjlighet att göra om situationen, skulle han ha återvänt till armén då? Vi pratade om detta, men efter en liten stund började han om från början med sin berättelse.
Nästa gång funderade jag på varför armén ville ha tillbaka honom och varför det var viktigt för honom att berätta detta. Jag sa till honom ”Du måste ha varit en mycket viktig person om armén bad dig att komma tillbaka. Jag vill tacka dig för att du försvarar oss och landet.” Han sken upp med ett stort leende och gissa vad – han slutade att berätta historien. Den här före detta officeren behövde få andras erkänna för sina prestationer. Han behövde andra för att känna sitt värde. Det var anledningen till att han fortsatte att upprepa sin berättelse.
Att tänka på
Vi hittar inte alltid orsaken bakom berättelserna eller frågorna, men om vi fortsätter att ställa frågor och utforska det personen berättar, kanske vi förstår och hittar det som döljer sig bakom upprepningarna.
Några tips att tänka på:
- Fokusera dig, för att kunna möta ”Kalles” behov och känsla.
- Sätt dig mitt emot ”Kalle” och sök ögonkontakt.
- Håll handen eller håll ”Kalle” om det går
- Lyssna aktivt på det ”Kalle” säger och försök att förstå
- Det är viktigt att inte argumentera. Det är ”Kalles” upplevelse som är viktig, även om du inte tycker att det som sägs stämmer.
Några samtalstekniker:
- Använd faktaord: ”vem, vad, var, när, hur” Fråga aldrig varför.
- Omformulera: fånga nyckelordet
- Ytterlighetsfrågor: ”När är det som värst – bäst?”
- Tvetydighet: Han, hon, den, det, de
- Hågkomst (Reminiscens): Hur var det då? Vill du berätta mer?
